Skolväsendet i T

För någon vecka sedan blev jag orsak till att en av mina lärarinnor rynkade på pannan och fick en orolig känsla i magtrakterna, hon frågade mig hur väl jag hängde med och om jag har funderat över möjligheten att flytta ned en klass. Själv reagerade jag med lätt paffhet, jag menar... klart jag inte skulle stanna kvar i klassen om jag upplevde att det var svårt. Jag är en vuxen individ och kan ta ansvar för sådant. 

Händelsen har ändock präglat mig. Och jag har sugit på karamellen ett tag. Mina förutsättningar att klara kursen är rätt små om man ser på det rent objektivt.

  • Samtliga (13 pers) (med ickearabisk bakgrund) har pluggat arabiska på universitetsnivå tidigare, under minst ett år. Den enda bakgrundskunskapen jag egentligen har är den jag fick under grundskolan då jag gick på arabiska hemundervisning, eftersom min skola inte kunde erbjuda kurdiska, samt lite grammatik som jag lärde mig i koranskolan för drygt åtta år sedan.
  • Arabiska är mitt femte språk.
Men trots förutsättningarna så hamnade jag i samma klass som P - och bara det är en bedrift! Han har burit med sig språket ända sedan barnsben. Dessutom så har jag nu sökt till Arabiska steg 1 på Högskolan Dalarna som jag ska plugga på distans (halvfart) nästa termin.

Min lärarinnas sätt att hantera situation lämnar sannerligen mycket i övrigt att önska. Men detta är bara en sak som jag har att anmärka på på den tunisiska skolan. En sak som jag gör bäst i att göra är att lämna allt jag lärt mig om kritiskt tänkande, kreativitet (den lilla uns som finns i mig) och egentänkade hemma i sängen innan jag lämnar lägenheten på morgonen. För så är det, gör jag ens tillstymmelsen till försök att komma med egna påfund i mitt tal så blir jag rättad, tillrättavisad. Ett sådant här beteende från lärarnas sida hämmar oss elever alldeles fenomenalt. 

När jag sökte till skolan kryssade jag i att jag ville plugga helfart, samt "intensiv". Idag påbörjades fjärde veckan och vi avslutade just andra ämnesområdet - vädret. När det kommer till kunskapsinhämtning så har jag inte mycket emot att hamna i otrygg zon. Lärarna borde dra fördel av det istället för att dalta oss med exakt samma saker dag efter dag! Dessutom är nästan all undervisning kollektiv (alla gör ständigt exakt samma saker) och praktisk. Tror inte att skolledningen har ägnat en tanka på att 16 individer lär sig på 16 olika sätt. 

Sedan så ska vi inte ens gå in på att eleverna röker i skolbyggnaden trots att vi vid skolstart skrev på en lapp som meddelade att vi skulle bli relegerade om vi fick för oss att göra något sånt, att toaletterna ser ut som... ja, jag vet inte vad jag ska jämföra det med - en allmäntoalett som aldrig någonsin har städats eller rustats upp. 

Och så måste jag bara nämna en sista sak som stör mig med skolan. Lärarna är så in i ordet icke-politiskt korrekta. Att jag ens reagerar på det har dock kanske mer med mig att göra än dem. Men det är så jag fungerar; hellre för PK än i gränslandet. Däremot behöver man ju inte vara tråkig bara för det. 

... Då ska jag komma med något positivt också med skolan: att den ligger på 5 minuters gångavstånd från min och P:s lägenhet. 


Arabiska är ett heligt språk. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag det. Det liknar inte något annat språk, nä, aldrig har någonting varit så vackert och komplicerat på en och samma gång. Utdrag från en arabisk dikt: "jag gick vilse i hennes fotspår". Ovan synes en arabiska grammatikbok, boken består av endast grammatikverb, ja, verb, endast. Snacka om att jag började svettas när jag fick syn på den. Arabiskan förtjänar ett helt eget blogginlägg.


HIttade detta konstverk på vårt matsalsbord här hemma. Charmigt sammanträffande! <3
 

Utkast: Oct. 03, 2012


Utkast: Oct. 03, 2012


Detta var en av de sista bilderna jag tog i Sverige (den 11 september 2012). Den är speciell, för det finns en särskild historia bakom den. När jag var yngre så besökte vi frekvent den turkiska moskén i Rinkeby. Det tedde sig så att vi tog bussen dit ut, och på vägen så åkte vi förbi denna byggnad. Jag hade just lärt mig läsa och frågade Mammut vad som menades med "Bo Centrum". "Jo, sade hon. Det betyder 'det här är centrum' (jmfr turkiska)". 

Nu i efterhand kan jag inte sluta le åt denna anekdot. Mammut hade fel. väldigt fel, av flera olika anledningar:
1) Byggnaden befann sig i Sverige, varför skulle den således ha ett turkiskt namn?
2) Byggnaden är inget "centrum".
3) Och även om det vore ett centrum så skulle det ju knappast stå "Detta är centrum på byggnaden" - utan, på sin höjd "centrum".
4) "Det här" stavas inte "bo" på turkiska, utan med "bu", och ja, det är en anmärkningsvärd skillnad.


Dagen därpå fick jag uppleva himmelshissen i Tom & Jerry! Rulltrappan kändes oändlig och jag kunde inte annat än att förknippa den med den från T&J. 


Stötte på denna FANTASTISKA uppfinning på en pizzeria i Milano. Man trampar med foten på spaken, och vips så går kranen igång! Inge krångel med armbågar här inte, enkelt och bakterifritt. 

Skolan har dragit igång nu, även om vi inte fått våra färgade kursböcker än. Jag har som nämnt varit så himla taggad inför detta under så lång period, men nu känner jag bara att det börjar kännas övermäktigt. Närmare bestämt: arabiskan. Känns som att mitt mål att lära mig språket är alldeles för högt då det är så himla rikt. Inte kommer jag lära mig arabiska på ynka 8 månader! Jag borde vara glad om jag ens lär mig det mest grundläggande. Det är en jobbig känsla det här, men jag har hittat ett förhållningssätt gentemot det. Jag lär mig det som undervisas i skolan klanderfritt - och allt utöver det är bonuskunskaper. Och jag är inte här för att bli expert på detta språk, utan. för att vidga mitt ordförråd lite. Skönt! Känner redan att det hjälper. Att förringa saker är ibland ett oerhört kraftfullt sätt att få perspektiv på. 

Vardag i Tunisien

Har bott i  T i 2,5 vecka nu. Och har lyckats vänja tanken min på en vardag här. Genomlever de sista timmarna på mitt 4 månader långa sommarlov. Imorgon blir det att sätta sig i skolbänken igen. Känner mig enormt peppad, ungefär som sist. Skillnaden är bara att nu måste jag upp från sängen på morgonen, pallra mig iväg till skolan och möta människar. Åh, ljuva distansstudier - det var ett kort men kärt möte. 

Vill också påminna mig själv om att det endast är för min egen skull denna blogg ö h t existerar. 

En sak som bör läggas till på min långsiktiga att-göra-lista är att lära känna Hufvudstaden i mitt hemland. Jag får bara inte stå utan svar när en egyptier frågar vad en huvudbyggnad i staden föreställer. 


Apropå huvudstaden så existerar detta urmysiga vandrarhem i stadsdelen Zinkensdamm. 







Varför har jag inte tänkt på denna kombo tidigare? Glass, marshmallows, GRÄDDE, sås (och kanske, kanske banan). 


Svårt att finna i det tunisiska köket dock... Som för övrigt föga imponerat på mig. Detta blev resultatet av drömmarna jag och P bakade för någon dag sedan:

Tydligen så är dessa gasolugnar inte konstruerade som så att man ska kunna baka i dem. Vad är då meningen med dem? Har jag isf istället en spis endast...


Men misströsta icke! Fick tag på dessa 2 km från hemmet vårt. Bubblis är heller ingen konst att hitta! Blev ledsen i ögat när jag såg att en bubblisburk med persikosmak innehöll socker! Det är inget bubblis längre om man ska hålla på och tillsätta sådant?! Kan man lika gärna dricka cider utan alkohol. Denna sushimåltid kostade ca 10 gånger så mycket som en ordinarie i detta land. Och ändå var den mycket billigare än i Svea Rike. 


Såhär såg området ut där sushin påträffades. Lac, heter det. Blir urless på att inte hela landet är lika rent som det var här. Vad ska t ex detta betyda?!:






Nä, här hemma har vi minsann fason på det hela med städning. Varje söndag är det storstädning som står på schemat. Och jämna veckor tillhör mig vad gäller diskning, samt:


Ja, det stämmer. Tvättning. Vore jag liiite mer teknisk kunnig hade jag spelat in en video med en steg-för-steg-beskrivning på hur man använder denna manick. Kan så länge sammanfatta det med att det mesta sköts manuellt. Av den som vill ha rena kläder att skutta omkring i. 

Finns även ställen som ser ut såhär. Tyvärr så brukar iaf jag vara gravt labil när jag väl kommer ut eftersom värmen lämnar en hemsk klibbighet på kroppen min som INGENTING kan få att försvinna. En dusch är att förglömma. Klibbigheten är tillbaka innan jagens hinner undra ifall man är klibbig efter en dusch. Förstår inte var denna klibbighet har sin grund?! I Sverige upplevde jag den aldrig, inte ens den stekhetaste sommardagen. Jag ska dock inte klaga på värmen. Ända sedan vi kom hit har det varit närmare 40 grader varmt, men nu har det börjat röra sig ned mot 30-strecket istället. Prisad vare Gud! Och inatt frös jag t o m lite! 

 
Det var en fröjd att gå på zoo i detta land: man får mata djuren, och hujedamig vilken aptit de har! Tyvärr tog batterierna slut på kameran sist, och denna bild var en av få som jag fick. Men jag måste återvända dit. Jag känner sådan tillfredsställelse när jag ser andra människor äta sådant som jag lagat/bakat/bjudit på. 


Detta är dock något som jag inte skulle bjuda min bittraste fiende på! P köpte den i Milano. Är det verkligen bara Sverige som har anammat Brämhults juicekoncept? Färskpressad juice utan tillsatser. Förundras över hur komplicerad människan kan vara ibland... 

Antar att jag snart får ta upp kampen om att lägga mig i tid för att inte vandra runt som en zoombie i skolkorridoren. Hoppas jag sover lika gott som jag gjorde denna flygplatsnatt - det har fläcken på P:s knä att bevittna!




 



RSS 2.0