Hjälp mig hitta styrkan!
En känsla som ofta infinner sig hos mig är viljan av förändring. Att få till förändringen är dock som att springa uppför ett isberg och bli väldigt, väldigt trött av bara tanken.
Men ett knep som man kan ta till är att lura hjärnan att det är dags för förändring med hjälp av små avstamp. Det kan vara en resa, att man byter ut smörgåsosten vid frukosten eller att man unnar sig något som sätter silverkant på tillvaron. Och så tänker man "när jag kommer tillbaka hem från denna resa så kommer allting vara annorlunda, därför måste jag också tänka och handla annorlunda", och samma sak med osten och den nyinköpta prylen - man låter sig intalas att någonting är förändrat, man har börjat på ny kula, och därmed är det lättare att också agera därefter. Detta tips läste jag på Blondinbellas blogg - och jag befinner mig med glädje i en förändringsfas just nu. En av förändringarna som jag har gjort är, ironiskt nog, att sluta följa bloggar. Anledningen är enkel - jag uppfylls mer av negativ än positiv energi av att göra det.
Jag har en mer eller mindre klar bild av hur jag vill leva mitt liv - och då menar jag inte vad jag vill ha för karriär i framtiden, hur jag ska inreda mitt vardagsrum eller ens vilken fostringsteknik jag ska använda med mina barn, om jag nu får några. Utan snarare: vilken inställning jag har gällande motgångar, hur jag behandlar personer i min omgivning (i synnerhet de jag älskar!), hur stimulerande mina dagar ser ut och hur uppfylld av styrka jag är, snarare än ilska och bitterhet. Och det är nu det invecklade tar vid: varför lever jag mitt liv inte på detta sätt då? Varför lever jag i total ignorans och mörker? Tja, en möjlig förklaring är att jag gör saker utan eftertanke och reflektion. Min inre dialog är stendöd. Jag bokar inte in reflektionssessioner med mig själv några kvällar i veckan. Jag upprepar mina misstag tills de blir mer vana än undantag.
Men ett knep som man kan ta till är att lura hjärnan att det är dags för förändring med hjälp av små avstamp. Det kan vara en resa, att man byter ut smörgåsosten vid frukosten eller att man unnar sig något som sätter silverkant på tillvaron. Och så tänker man "när jag kommer tillbaka hem från denna resa så kommer allting vara annorlunda, därför måste jag också tänka och handla annorlunda", och samma sak med osten och den nyinköpta prylen - man låter sig intalas att någonting är förändrat, man har börjat på ny kula, och därmed är det lättare att också agera därefter. Detta tips läste jag på Blondinbellas blogg - och jag befinner mig med glädje i en förändringsfas just nu. En av förändringarna som jag har gjort är, ironiskt nog, att sluta följa bloggar. Anledningen är enkel - jag uppfylls mer av negativ än positiv energi av att göra det.
Jag har en mer eller mindre klar bild av hur jag vill leva mitt liv - och då menar jag inte vad jag vill ha för karriär i framtiden, hur jag ska inreda mitt vardagsrum eller ens vilken fostringsteknik jag ska använda med mina barn, om jag nu får några. Utan snarare: vilken inställning jag har gällande motgångar, hur jag behandlar personer i min omgivning (i synnerhet de jag älskar!), hur stimulerande mina dagar ser ut och hur uppfylld av styrka jag är, snarare än ilska och bitterhet. Och det är nu det invecklade tar vid: varför lever jag mitt liv inte på detta sätt då? Varför lever jag i total ignorans och mörker? Tja, en möjlig förklaring är att jag gör saker utan eftertanke och reflektion. Min inre dialog är stendöd. Jag bokar inte in reflektionssessioner med mig själv några kvällar i veckan. Jag upprepar mina misstag tills de blir mer vana än undantag.
Men, mitt i allt elände är jag ändå väldigt glad över att jag tog befäl över min tillvaro när allting bara föll, föll. Den gångna månaden får lov att vara ett svart hål i min biografi, för jag har lärt mig att inte uppslukas av hålet nästa gång, och att ha i åtanke att kloka människor står ut i motgångar med tålamod.
