Utkast: Dec. 17, 2012

Har just upplevt det absolut värsta dygnet i mitt liv. Sorgen kan definitivt liknas vid den vid anhörigdöd. Förutom sorg så är det smärta, svek och övergivelse som slåss om att få största platsen i maggen min.

Denna klockrena bild sammanfattar mina senaste timmar.
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3334421/images/2012/citrus_50cf5081ddf2b371390003de_thumb.jpg



عيد الأضحى، القطار و فوضى و الحمار المسكين


För någon vecka sedan skulle jag och P åka till hans släkt i nordvästra T för att fira eid. Notera ordet skulle. 



Detta var vad vi möttes av på tågstationen. Och tro mig, det var mycket, mycket värre i verkligheten. Det fanns ingen tanke på att ta fram kameran och fota när det var som värst. Vi var på tågstationen kl. 06 på morgonen och det tog 35 min att komma på tåget. Vi stod upp, en halvmeter från dörröppningen som 2 av 100 sardiner i en 5x10 cm stor konservburk. Jag påtalade till P gång på gång att det inte var värt det, att resa under sådana här omständigheter i 3 timmar. Till slut insåg han det också, och vi klev av. Men resan tog inte slut där. Vi fortsatte leta färdmedel i sex timmar. 


Bl a så återkom vi till stationen, men det rådde fortfarande KAOZ. Folk bara sprang på spåren hursom och det fanns inga skyltar eller personal som upplyste oss om någonting. 



Jag vet inte om det syns på bilden, men personerna som hänger ut från dörröppningen gör det p g a brist på plats på tåget. Dessutom kör tågen med öppna dörrar! Förövrigt ser denna bild ut att höra hemma under andra världskriget. Vet inte varför jag får den känslan... Det slitna tåget, den unge militärklädde mannen... ödsligheten på perrongen...


Här är ytterligare en bild på hur det ser ut när tåget är redo att lämna plattformen. Mannen med blått ansikte skrek efter mig när jag tog detta kort, men jag bara log och avlägsnade mig från platsen. Han i sin tur, sprang efter mig (!). Jag sade ordet dörr på arabiska, och han lugnade ned sig när han såg att jag var i manlgigt sällskap. Skumt. Men nu har jag iaf censurerat hans ansikte ifall han skulle hitta hit... Vågar inte riskera att bli brutalt mördad på en okänd kontinent p g a ett foto. (Jmfr: Kepler, Paganinikontraktet.) Herrn bredvid får heller inte synas på bild, om det skulle visa sig att de är i maskopi med varandra.


Det slutade iaf med att vi hamnade i en minibuss. Knappt hann jag pusta ut innan jag upptäckte suspekta hasanden från bakluckan. Försiktigt tittade jag bak och fann ett får (!!!) inklämt i ett 2 dm brett utrymme. 


Stackars varelse...Såg vid avstigningen att dess ben var fastbundna vid varann. Jag säger då det: detta land upphör aldrig att förundra mig. 


På landet fick jag bevittna en fårslakt. Vet egentligen inte vad jag ska säga om det. Det är Guds påbud att vi ska slakta ett får om året och ge köttet till behövande, så det är klart att jag går med på det. 


Men det tar trots allt emot att mötas av denna åsyn...



Och till råga på allt blir jag bjuden på fårnjure... P smaskade på som om det inte fanns något godare. 


Och när vi återvände till lägenheten i Tunis så var även detta en rätt som P uppskattade stort. Ihopsydd fårmage med ris, spenat- och leverfyllning. 

Medan jag håller mig till det mera traditionsenliga... 

Detta är bland det godaste att äta i detta land. Brödet är så smarrigt att det inte är sant!


En som inte verkar få så goda brödstycken är denna åsna... 


Bristen på mat samt dess packåsneärenden från denna "brunn" verkar inte båda den gott...

Mitt i allt så blev P morbror dessutom. På sin födelsedag. Dessutom,
 

Skolväsendet i T

För någon vecka sedan blev jag orsak till att en av mina lärarinnor rynkade på pannan och fick en orolig känsla i magtrakterna, hon frågade mig hur väl jag hängde med och om jag har funderat över möjligheten att flytta ned en klass. Själv reagerade jag med lätt paffhet, jag menar... klart jag inte skulle stanna kvar i klassen om jag upplevde att det var svårt. Jag är en vuxen individ och kan ta ansvar för sådant. 

Händelsen har ändock präglat mig. Och jag har sugit på karamellen ett tag. Mina förutsättningar att klara kursen är rätt små om man ser på det rent objektivt.

  • Samtliga (13 pers) (med ickearabisk bakgrund) har pluggat arabiska på universitetsnivå tidigare, under minst ett år. Den enda bakgrundskunskapen jag egentligen har är den jag fick under grundskolan då jag gick på arabiska hemundervisning, eftersom min skola inte kunde erbjuda kurdiska, samt lite grammatik som jag lärde mig i koranskolan för drygt åtta år sedan.
  • Arabiska är mitt femte språk.
Men trots förutsättningarna så hamnade jag i samma klass som P - och bara det är en bedrift! Han har burit med sig språket ända sedan barnsben. Dessutom så har jag nu sökt till Arabiska steg 1 på Högskolan Dalarna som jag ska plugga på distans (halvfart) nästa termin.

Min lärarinnas sätt att hantera situation lämnar sannerligen mycket i övrigt att önska. Men detta är bara en sak som jag har att anmärka på på den tunisiska skolan. En sak som jag gör bäst i att göra är att lämna allt jag lärt mig om kritiskt tänkande, kreativitet (den lilla uns som finns i mig) och egentänkade hemma i sängen innan jag lämnar lägenheten på morgonen. För så är det, gör jag ens tillstymmelsen till försök att komma med egna påfund i mitt tal så blir jag rättad, tillrättavisad. Ett sådant här beteende från lärarnas sida hämmar oss elever alldeles fenomenalt. 

När jag sökte till skolan kryssade jag i att jag ville plugga helfart, samt "intensiv". Idag påbörjades fjärde veckan och vi avslutade just andra ämnesområdet - vädret. När det kommer till kunskapsinhämtning så har jag inte mycket emot att hamna i otrygg zon. Lärarna borde dra fördel av det istället för att dalta oss med exakt samma saker dag efter dag! Dessutom är nästan all undervisning kollektiv (alla gör ständigt exakt samma saker) och praktisk. Tror inte att skolledningen har ägnat en tanka på att 16 individer lär sig på 16 olika sätt. 

Sedan så ska vi inte ens gå in på att eleverna röker i skolbyggnaden trots att vi vid skolstart skrev på en lapp som meddelade att vi skulle bli relegerade om vi fick för oss att göra något sånt, att toaletterna ser ut som... ja, jag vet inte vad jag ska jämföra det med - en allmäntoalett som aldrig någonsin har städats eller rustats upp. 

Och så måste jag bara nämna en sista sak som stör mig med skolan. Lärarna är så in i ordet icke-politiskt korrekta. Att jag ens reagerar på det har dock kanske mer med mig att göra än dem. Men det är så jag fungerar; hellre för PK än i gränslandet. Däremot behöver man ju inte vara tråkig bara för det. 

... Då ska jag komma med något positivt också med skolan: att den ligger på 5 minuters gångavstånd från min och P:s lägenhet. 


Arabiska är ett heligt språk. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag det. Det liknar inte något annat språk, nä, aldrig har någonting varit så vackert och komplicerat på en och samma gång. Utdrag från en arabisk dikt: "jag gick vilse i hennes fotspår". Ovan synes en arabiska grammatikbok, boken består av endast grammatikverb, ja, verb, endast. Snacka om att jag började svettas när jag fick syn på den. Arabiskan förtjänar ett helt eget blogginlägg.


HIttade detta konstverk på vårt matsalsbord här hemma. Charmigt sammanträffande! <3
 

RSS 2.0