Skolväsendet i T

För någon vecka sedan blev jag orsak till att en av mina lärarinnor rynkade på pannan och fick en orolig känsla i magtrakterna, hon frågade mig hur väl jag hängde med och om jag har funderat över möjligheten att flytta ned en klass. Själv reagerade jag med lätt paffhet, jag menar... klart jag inte skulle stanna kvar i klassen om jag upplevde att det var svårt. Jag är en vuxen individ och kan ta ansvar för sådant. 

Händelsen har ändock präglat mig. Och jag har sugit på karamellen ett tag. Mina förutsättningar att klara kursen är rätt små om man ser på det rent objektivt.

  • Samtliga (13 pers) (med ickearabisk bakgrund) har pluggat arabiska på universitetsnivå tidigare, under minst ett år. Den enda bakgrundskunskapen jag egentligen har är den jag fick under grundskolan då jag gick på arabiska hemundervisning, eftersom min skola inte kunde erbjuda kurdiska, samt lite grammatik som jag lärde mig i koranskolan för drygt åtta år sedan.
  • Arabiska är mitt femte språk.
Men trots förutsättningarna så hamnade jag i samma klass som P - och bara det är en bedrift! Han har burit med sig språket ända sedan barnsben. Dessutom så har jag nu sökt till Arabiska steg 1 på Högskolan Dalarna som jag ska plugga på distans (halvfart) nästa termin.

Min lärarinnas sätt att hantera situation lämnar sannerligen mycket i övrigt att önska. Men detta är bara en sak som jag har att anmärka på på den tunisiska skolan. En sak som jag gör bäst i att göra är att lämna allt jag lärt mig om kritiskt tänkande, kreativitet (den lilla uns som finns i mig) och egentänkade hemma i sängen innan jag lämnar lägenheten på morgonen. För så är det, gör jag ens tillstymmelsen till försök att komma med egna påfund i mitt tal så blir jag rättad, tillrättavisad. Ett sådant här beteende från lärarnas sida hämmar oss elever alldeles fenomenalt. 

När jag sökte till skolan kryssade jag i att jag ville plugga helfart, samt "intensiv". Idag påbörjades fjärde veckan och vi avslutade just andra ämnesområdet - vädret. När det kommer till kunskapsinhämtning så har jag inte mycket emot att hamna i otrygg zon. Lärarna borde dra fördel av det istället för att dalta oss med exakt samma saker dag efter dag! Dessutom är nästan all undervisning kollektiv (alla gör ständigt exakt samma saker) och praktisk. Tror inte att skolledningen har ägnat en tanka på att 16 individer lär sig på 16 olika sätt. 

Sedan så ska vi inte ens gå in på att eleverna röker i skolbyggnaden trots att vi vid skolstart skrev på en lapp som meddelade att vi skulle bli relegerade om vi fick för oss att göra något sånt, att toaletterna ser ut som... ja, jag vet inte vad jag ska jämföra det med - en allmäntoalett som aldrig någonsin har städats eller rustats upp. 

Och så måste jag bara nämna en sista sak som stör mig med skolan. Lärarna är så in i ordet icke-politiskt korrekta. Att jag ens reagerar på det har dock kanske mer med mig att göra än dem. Men det är så jag fungerar; hellre för PK än i gränslandet. Däremot behöver man ju inte vara tråkig bara för det. 

... Då ska jag komma med något positivt också med skolan: att den ligger på 5 minuters gångavstånd från min och P:s lägenhet. 


Arabiska är ett heligt språk. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag det. Det liknar inte något annat språk, nä, aldrig har någonting varit så vackert och komplicerat på en och samma gång. Utdrag från en arabisk dikt: "jag gick vilse i hennes fotspår". Ovan synes en arabiska grammatikbok, boken består av endast grammatikverb, ja, verb, endast. Snacka om att jag började svettas när jag fick syn på den. Arabiskan förtjänar ett helt eget blogginlägg.


HIttade detta konstverk på vårt matsalsbord här hemma. Charmigt sammanträffande! <3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0