2 år

Upptäckte precis att bloggen fyller 2 år idag. Är glad att jag har denna plattform, men jag hoppas att jag i framtiden också kommer att ha tillgång till materialet då det är digitalt nedskrivet...

För två år sedan hade jag inte ens varit gift i en månad, men jag pluggade litteratur då, precis som nu. Sedan jag startade bloggen har jag:

- Bott utomlands i 3 månader
- Jobbat en termin (första gången på sisådär 13 år som jag haft en ickestudieperiod)
- Bott på 6 ställen
- Blivit ordförande för en lokalavdelning i SMFR
- Fått många nya insikter

Lite tankar kring böcker jag missat att skriva om

Får se till att bli bättre på mina recensioner av lästa böcker.
 
Som en roman, Daniel Pennac
 
Jag gillar kategorin som denna bok tillhör: metaböcker. 
Läsarens rättigheter:
 
  1. Rätten att inte läsa.
  2. Rätten att hoppa över sidor. 
  3. Rätten att inte läsa färdigt en bok. 
  4. Rätten att läsa om. 
  5. Rätten att läsa vadsomhelst.
  6. Rätten till bovarysmen . ”Lusten och förmågan hos människan att uppfatta sig som en annan än den hon är”
  7. Rätten att läsa varsomhelst 
  8. Rätten att läsa här och där.  
  9. Rätten att läsa högt.
  10. Rätten att tiga. 

Och ja, jag tror faktiskt att man blir en bättre människa av att läsa. Dels för att man får bekanta sig med andra platser och tankar än ens egna, men också för att man får kunskap, och okunskap leder oftare till onda handlingar skulle jag vilja påstå. Dessutom ökar läsningen ens ödmjukhet inför hur mycket det är man inte vet. 
 
Sirenen, Tiffany Reisz
 
Tillhör den sk erotika-genren. Jag skulle säga att varken Sirenen eller Femtio nyanser har fångat mig nämnvärt. Och det är för bristen på verklighetsförankring. 
 
Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk, Mikael Parkvall
 
Alltid kul att läsa en bok av en författare man känner till, denne Parkvall var min lärare på lingvistiken förra terminen, och i denna bok behandlar han de vanligaste myterna om språk. Jag kände igen en hel del från lektionerna i skolan, och den är nog lika spännande att läsa för en person som inte är särskilt insatt.
 
438 dagar, Martin Schibbye och Johan Persson
 
Jag var någorlunda bekant med historien om de två svenska journalisterna som blev fängslade i Etiopien för terrorism redan innan jag läste boken, och det gjorde bara boken så mycket intressantare. Det är nog första gången jag läser något i denna stil, reportagebok om en pågående konflikt (oops, använde ordet konflikt och inte "situation") i världen... och där jag samtidigt (lektyrmässigt) njutit så pass mycket av att läsa något så fackligt. Dessutom fick jag enorm insyn i Ogadenregionen, så pass att jag i några minuter skulle kunna upprätthålla ett samtal med någon jag nyss träffat om detta ställe i fråga. 

RSS 2.0