Tacksamhetsskuld x en livstid

Igår hände en sak som omvälvade mig. Min kjol fattade eld och hela jag hade kunnat brinna upp om inte en viss gentleman räddade mig genom att kväva elden med sina skor. Och nu står jag i evig tacksamhetsskuld till honom och vet inte hur jag ska återgälda... Vad jag än vill ge honom känns det för fjuttigt. En pilgrimsresa hade varit något, men jag har ju inte råd att ta mig dit själv till att börja med. Det värdefullaste jag har är P, tror inte att han hade velat ta emot honom. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0