Lugn går tillbaka på Beckett/absurdism

I väntan på Godot:
-Vi hittar alltid på någonting som ger intrycket av att finnas till.
-Alla föds vi galna. En del förblir det.
-Tiden går långsammare när man väntar.
-Blind som ödet.
-Vladimir och Estragon glömmer namnet på Pozzo. "Vi kan försöka med alla möjliga namn, det ena efter det andra. Det skulle fördriva tiden. Till slut måste vi komma på det rätta."
-Tolkar Godot som väntan. Livet är en enda stor väntan. Glömmer vi att leva för att vi faller i väntans vallgrav?

Idlaflickorna
- Jag och Herrman var som klippt och skurna till varandra. Nu klipper och skar vi i varandra.
- Jag har hängt mina drömmar på tork på hans tankstreck.

Lugn/Beckett:
- Varje gång du föder ett barn avkunnar du också en dödsdom/Kvinnan föder grensle över en grav.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0